Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bröt brutit, pres. bryter
bryt·er1äv. fast sammansättn., seutbryta
börja ge symptom
om sjukdom e.d.
Nollförkylningen bröt inte ut ordentligt förrän på måndagen○äv. allmännarebörja, inledas
om dramatiskt förlopp e.d.
kriget bröt ut 1939bryta ut (TID) (ngnstans)sedan 16442brista ut
komm.han bröt ut i en ström av förbannelserbryta ut (i ngt)sedan 1740Subst.:vbid1-126510utbrytande,
utbrytning;
utbrott